Torghandel i Sverige

På 1800 talet stod torghandeln för den huvudsakliga handeln med jordbruksprodukter, i slutet av århundradet övergick dock den svenska torghandeln allt mer till att etablera sin verksamhet i saluhallar och butiker. I början av 1900 talet förbjöds all handel med mjölk, fisk och köttvaror i de flesta städer utomhus. I dag har så gott som alla kommuner torghandel men med ett begränsat sortiment jämfört med den bofasta handeln, du kan dock hitta sortiment på torget som saknas hos den bofasta handeln, t.ex. hantverk och närproducerat mm.

Torghandel hittar du genom att trycka på respektive länk

Sölvesborg

Göteborgs och Bohus län

Torghandeln är viktig att bevara

Flera av landets kommuner utfärdar torgstadgor som strider mot ordningslag (1993:1617) som enligt 8 § tillåter kommuner att meddela ytterligare föreskrifter för att upprätthålla den allmänna ordningen på offentlig plats.

När torgstadgor upprättas/ändras så lägger man allt för ofta till föreskrifter som inte krävs för att upprätthålla den allmänna ordningen. Det förekommer även att kommuner lägger till saker i särskilda kontrakt vid sidan av torghandelsstadgan som torghandlaren måste acceptera för att få delta på torghandeln. I kontrakten tar man in saker som t.ex. hur torgstånden skall se ut och vilket sortiment som får eller inte får säljas, alltså saker som inte behövs för att upprätthålla den allmänna ordningen.

Länsstyrelsen har att godkänna torgstadgor som kommuner upprättar eller förnyar. En sådan kan överklagas inom en månad för att få rättelse när Länsstyrelsen godkänner felaktiga torgstadgor. Tyvärr så ställer en stor del av landets torgstadgor felaktigt krav som inte krävs för att upprätthålla den allmänna ordningen.

Orsaken till att det blivit så och numer har blivit en regel i stället för undantag får anses bero på två saker: Dels att Länsstyrelser godkänner felaktiga torgstadgor och dels att landets torghandlare inte är alerta eller har kunskap om att dom har en månad på sig att ifrågasätta en torghandelsstadga.

En central uppvaktning av landets kommuner med torghandel samt länsstyrelser om gällande regler kan inte vara annat än positivt. Även begränsningen på en månad för att överklaga en felaktig torghandelsstadga borde ändras till att vara tidlös i stället för begränsad.

Ett mål att redan nu ha i sikte och att börja arbeta med även om allt inte kan ske över en natt?

Stig Wiklund

Fakta

Utdrag ur Ordningslagen (1993:1617)

Torgandelsstadgan i kommunerna måste stämma överens med nedanstående paragrafer i Ordningslagen. Gör de inte det ska Länsstyrelsen upphäva den felaktiga föreskriften.

8§ Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en kommun får

meddela de ytterligare föreskrifter för kommunen eller del av den-

na som behövs för att upprätthålla den allmänna ordningen på of-

fentlig plats.

9§ Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en kommun får

meddela de ytterligare föreskrifter för kommunen eller del av den-

na som behövs för att förhindra att människors hälsa eller egendom

skadas till följd av användning av pyrotekniska varor.

13§ Kommunens beslut att anta, ändra eller upphäva föreskrifter som

avses i 1 kap. 2§ andra stycket eller i 8 eller 9§ eller 10§ första

stycket andra meningen i detta kapitel skall omedelbart anmälas till

Länsstyrelsen. Länsstyrelsen skall upphäva en föreskrift som strider

mot denna lag.

Torghandelns regler styrs av ordningslagen.

Föreskrifter om företräde till torgplats åt t.ex. försäljare av ortens egna produkter eller åt försäljare som är hemmahörande i kommunen torde inte vara lagliga (SOU 1985:24 s. 203). Enligt ett regeringsrättsavgörande från 1981 är det däremot möjligt för kommunen att vid upplåtelse av fasta torgplatser ge förtur åt försäljare som under längre tid innehaft plats på torget.

Kommunen får reglera torghandeln från ordningssynpunkt. Någon möjlighet att meddela föreskrifter som begränsar varuutbudet har inte införts. Torghandeln utgör enligt förarbetena (prop. 1992/93:210 s. 149) en positiv konkurrensfaktor gentemot den etablerade handeln. En begränsning av varuutbudet skulle kunna få negativa effekter för prisbildningen och vara till men för konsumenterna. Därför kan varuutbudet vid torghandel endast regleras om det behövs med hänsyn till ordning och säkerhet.

Varusortimentet får alltså inte begränsas av andra skäl än hänsyn till allmän ordning. Kommunen kan inte begränsa varuutbudet under hänvisning till knappheten av torghandelsplatser eller i syfte att skydda särpräglade eller känsliga miljöer. Det är t.ex. inte tillåtet att begränsa handeln till att enbart avse sedvanlig torghandel, t.ex. livsmedel, blommor o.dyl., för att låta handeln smälta in i en viss kulturell bebyggelse eller miljö.

Föreskrifter som reglerar utseendet på torghandlarnas försäljningsstånd t.ex. att alla stånd skall ha markiser i vissa färger, eller som förbjuder försäljning från vissa anordningar t.ex. vagnar eller bord, kan inte anses utgöra föreskrifter om den allmänna ordningen på platsen.

Pro…….