Klicka på rubriken som visas för att läsa artikel 

SAMMANFATTNING

Då en myndighet (Pensionsmyndigheten) fattar förvaltningsbeslut som på betydande sätt påverkar enskild handlar det om ett myndighetsbeslut. För inte bara myndighetsutövning utan ”all verksamhet som en myndighet bedriver” måste en myndighet enligt Statskontorets sida Mer om principen legalitet ”ha tydligt stöd i rättsordningen för sina åtgärder” enligt legalitetsprincipen. Då PM meddelade att de efter den 1 juni 2026 inte längre godtar min personliga kod för identifiering måste detta beslut vara fattat med uttryckligt stöd av lag. Då min överklagan via förvaltningsrätten nådde PM fick jag svaret att ”Eftersom ett meddelande inte är ett beslut ska din begäran om omprövning avvisas”. Därmed fråntas jag sådan besvärshänvisning som är en förutsättning för prövning i allmän förvaltningsrätt. Pensionsmyndigheten (PM) har således gjort sig skyldiga till brott mot legalitetsprincipen, d.v.s. att all offentlig makt utövas under lagarna, se 1 kapitlet. 1 § 3 st. regeringsformen.

 

BAKGRUND

 1 Fyra bakomliggande problem

 Jag har kämpar för min rätt gentemot den statliga Pensionsmyndigheten (PM) inom två synnerligen allvarliga områden (nr 1 och 2) och gentemot folkbokföringsmyndigheten Skatteverket (SkV) inom två områden (nr 3 och 4):

 

1. Till följd av att PM inte tecknat avtal om utbetalningstjänster för sina pensionsutbetalningsavier i enlighet med skyldigheten enligt 10 § betalningsförordningen har jag förvägrats min enda inkomstkälla allmän pension i över 4 år. Därmed saknar jag betalningsförmåga och stängs ute ifrån mängder av avgiftsbelagda samhällstjänster, bl.a. rätten att ansöka om rättshjälp till ett juridiskt ombud som Rättshjälpsmyndigheten villkorar med att man först måste ha anlitat ett juridiskt ombud (moment22). PM har själva omvittnat problemet i sitt remissyttrande till Kontantutredningen. Mina försök att få saken rättsligt prövad resulterade i att kammarrätten frikände PM från ansvar och jag förvägrades prövningstillstånd den 1 augusti 2025 i mål nr HFD 1601-25. Då Kronofogdemyndigheten (KFM) å mina vägnar skickade ett betalningsföreläggande till PM den 27 november 2025 om min fordran på då tre års pension bestred PM min fordran trots skriftligt intyg från PM utfärdad den 13 juni 2025. Detta ärende förvägrades rättslig prövning av Tingsrätten i Stockholm, Svea hovrätt och jag av Högsta domstolen förvägrades prövningstillstånd för HD Ö 4831-26 den 2 juli 2026.

2. Trots nr 1 har jag årligen påtvingats att betala skatt för denna ej verkställda pensionsutbetalning. Det har visat sig att PM fattat beslut om att överlåta myndighetsutövning – beslut som drabbar enskild – till en datoralgoritm genom det PM kallar ”automatiserat beslutsfattande”. Trots att inga pensionsutbetalningar kunnat verkställas till mig har denna själlösa robot överlämnat felaktiga kontrolluppgifter till Skatteverket (SkV). Detta har bl.a. resulterat i utmätning av skatt som jag förvägrats få rättsligt prövat av samtliga förvaltningsrättsliga nivåer och där jag förnekades prövningstillstånd i HFD mål nr 1387-24. Det tillhörande stigmatiserande betalningsanmärkning som blev följden förhindrar mig fortfarande att teckna avtal. Skatteverket har trots mina skriftliga invändningar vägrat att utreda enligt 110 Kap. 13 § Socialförsäkringsbalk (2010:110) och 23 § Förvaltningslag (2017:900) så denna fråga gentemot SkV överprövade jag i mars 2025 och SkV överlämnade ärendet samma månad till Förvaltningsrätten i Växjö (FörvR Växjö) i mål nr 1236-25. När det gått 15 månader (29 juni 2026) överlämnade FörvR i Växjö målet till FörvR Stockholm mål nr 14373-26.

3. På samma sätt som för nr 1 saknar Skatteverket avtal om utbetalningstjänster för den utbetalningsavi för återbetalning av överskjutande skatt på över 30 000 kr de skickat mig. Då Kronofogdemyndigheten (KFM) å mina vägnar skickade ett betalningsföreläggande till SkV om dessa pengar bestred SkV min fordran i sin helhet trots skriftligt intyg på min fordran från SkV. Detta ärende förvägrades rättslig prövning av Tingsrätten i Solna, Svea hovrätt och jag av Högsta domstolen förvägrades prövningstillstånd för HD Ö 2110-26 den 23 juni 2026.

4. JO är redan väl införstådd i mitt 4:e problem där folkbokföringsmyndigheten Skatteverket genom konntantvägran förvägrade mig att skaffa ID-kort. Det resulterade i att JO den 14 mars 2025 skickade en skrivelse till Regeringen se JO dnr 2526-2024. Tack vare en viktig upplysning från JO skickade jag en skrivelse till Konstitutionsutskottet (KU) som meddelade att ärendet tagits upp på KU:s sammanträd den 20 januari 2026, dnr 952-2025/26. Det dröjde till 2026 innan denna skrivelse registrerades på Regeringskansliet vars registrator meddelade att ärendet avslutats utan åtgärd av kanslirådet Fredrik Opander.

 

1.2 Kommunikations- och identifieringsproblem

 I mars 2024 fick jag hjälp med att besöka Statens Servicecenter (SSC) i grannstaden Karlskrona. Deras handläggare ringde upp Pensionsmyndigheten (PM) som lovade att jag skulle bli uppringd på det korrekta telefonnummer jag bekräftade under samtalet. När inget hänt fick jag ny hjälp i april 2024 och samma handläggare fick nytt löfte från PM om att jag skulle bli uppringd. Jag hade då börjat inse att något inte stod rätt till med PM:s hantering av kontrolluppgifter till Skatteverket, men jag förvägrades direkkommunikation i dialog med PM. I kontakt med PM:s kundtjänst uppmanades man hela tiden att identifiera sig med mobilt bankID.

 

Då jag fick tips om att till Pensionsmyndighetens styrelseordförande utsetts den juridiskt synnerligen meriterade Anders Perklev, justitieråd och tidigare riksåklagare, vände jag mig till PM:s kundtjänst och begärde kontaktuppgifter så att jag skulle kunna kontakta styrelsen utan insyn från PM:s verkställande ledning förvägrades jag sådana kontaktuppgifter. Jag har personlig erfarenhet av att som ordinarie ledamot i Polisstyrelse kunnat vidta flera mycket viktiga åtgärder efter tips från allmänheten.

 

Identifieringsproblemet förvärrades av att jag förvägrats skaffa ID-kort från Skatteverket. För att kunna få hjälp av SSC måste man nämligen legitimera sig.

 

Under våren 2026 (omkring april) fick jag en personlig kod från PM med vars hjälp jag kunde identifiera mig för att ta del av viktiga uppgifter från PM.

 

1.3 Svårigheter med JO-anmälan

Efter samtal med JO den 18 mars 2026 ombads jag samla mina anmälningar som ett ärende trots att respektive myndighets felaktigheter har ganska olika karaktär och trots att det berör flera områden, myndigheter och tjänstemän. Jag har till följd av vacklande hälsa och bristande kommunikationsförmåga svårt att slutföra den anmälan jag kommit långt med och som jag har för avsikt att lämna in ganska snart. Utan hjälp av ett juridiskt ombud – som jag förvägrats ansöka om rättshjälp till av Rättshjälpsmyndigheten – klarar jag inte av att själv slå vakt om min rättssäkerhet.

 

Ifall JO finner uppgifterna här tillräckliga för att även ta upp för granskning de rättssäkerhetsproblem jag nu prövat så långt det går hos såväl HFD som HD, blir ingen gladare än jag. Mina redan gjorda men hittills ofullständiga sammanställning kan då eventuella bli källa för kompletteringar. Av den anledningen bifogar jag längst ner en kort sammanställning av de ärenderubriker jag ämnar ta upp och som kan komma att utökas.

 

DETTA ÄRENDE

 2 Delproblem utöver de andra fyra

 

2.1 Myndighetsutövning

 

Under punkt 2 ovan adresserade jag kritik mot PM:s rättsosäkra myndighetsutövning – kontrolluppgift till Skatteverket – och samma tema är föremål för min kritik i denna JO-anmälan. Jag utgår ifrån Patent- och registreringsverkets (PRV) definition av begreppet ’myndighetsutövning’ i sitt remissyttrande på sidorna 136–137 i Ds 2010:47 En ny förvaltningslag – Remissyttranden över Förvaltningsutredningens betänkande (SOU 2010:29):

 

”Med myndighetsutövning avses i denna lag sådan verksamhet som innefattar utövande av offentlig makt enligt 1 kap. 1 § tredje stycket regeringsformen och medför att rättigheter tillerkänns eller skyldigheter åläggs enskilda.”

 

 

2.2 Myndighetsbeslut om att inte längre medge identifiering med personlig kod

 

I början av juni 2026 fick jag ett skriftligt meddelande från Pensionsmyndigheten om att min personliga kod inte längre godtas för identifiering i kontakter med Pensionsmyndigheten. Den 6 juni 2026 skickade jag min överklagan till FörvR Växjö. Jag fick den 3 juli 2026 besked per telefon om att domstolen samma dag överlämnat ärendet till Pensionsmyndigheten (PM) som första instans för överklagan.

 

Av postbrev som nådde mig först den 12 juli 2026 framgår att PM den 6 juli 2026 fattat ett beslut, dnr BES 2026-2584, om att min begäran om omprövning avvisas. Beslutet har fattats av omprövare Hillevi Andersson, telefonnummer 010-454 3772. I samtal med henne idag, den 13 juli 2026, vidhöll hon att detta endast är ett internt beslut och därmed är det inte överklagbart för enskild.

 

Jag finner detta agerande synnerligen upprörande av främst två skäl:

 

1. Myndigheten har fattat ett beslut som på betydande sätt drabbar enskild, och beslutet är därmed ett uttryck för myndighetsutövning (se 20 kap. 1 § BrB). 

2. Att en statlig myndighet hävdar att ett myndighetsbeslut inte är överklagbart är flagrant brott mot den rättsmässiga grundprincipen och stränga kravet om att sådana beslut måste ha uttryckligt stöd av lag och att sådana beslut därmed måste vara överklagbara till allmän förvaltningsdomstol.

 

Utan möjlighet att utkräva besvärshänvisning står jag rättslös då förvaltningsrätterna rutinmässigt avvisar ärenden utan besvärshänvisning.

 

Jag har tidigare erfarenhet av hur PM orsakade nästan ett års fördröjning av en rättsprövning då Förvaltningsrätten i Växjö den 10 maj 2024 avvisade min överklagan i juni 2023 av ett PM-beslut på grund av att PM inte genomfört någon överprövning innan ärendet överlämnades till domstolen. Vis av denna erfarenhet tvingas jag nu avkräva PM:s överklagningsenhet i Halmstad sådan överprövning innan ärendet eventuellt (knappast troligt utan besvärshänvisning) kan få fortsatt rättsprövning i domstol. Oavsett vilket och i enlighet med talesättet ”kon dör medan gräset växer” hinner jag gå under innan PM:s systematiska obstruerande hinner genomskådas av rättsapparaten.

 

Pensionsmyndighetens ansvariga ledning har därmed stängt in sig i sitt digitala elfenbenstorn och dragit upp vindbryggan. Vi vanliga pensionärer och enskilda medborgare har inget att säga till om då en maktfullkomlig myndighet som PM väljer att ta rättshotande genvägar och försvara så extrema besparingsageranden (ofta präglade av digitalisering) att det till slut blir frågan om brott mot såväl medborgeliga (civila) som mänskliga rättigheter.

 

2.3 För att rättfärdiga sina övergrepp hänvisar PM till säkerhetsskäl.

 

Ifall PM är intresserad av att upprätthålla skyddet för enskildas integritet på riktigt hade man kunnat börja med att kapa sitt beroende av synnerligen säkerhetshotande IT-tjänster kopplade till amerikanska IT-bolag. Dessa säkerhetsrisker är så många och omfattande att de uppenbart IT-okunniga tjänstemännen hos PM ”inte ser skogen för alla trän”. Jag, som varit något av en pionjär inom detta område och varit stor förespråkare för användningen av datorer och digital teknik (jag har undervisat på gymnasium i fysik och matematik), med vidareutbildning från Cisco i nätverksteknik läste Googles villkor hösten 2012 och förklarade därefter hemmet som googlefri zon. Strax därefter agerade jag visselblåsare och låg bakom dessa rubriker den 13 augusti 2013 hos specialisttidskriften för IT-säkerhetspersoner Techworld (numera nedlagd): ”USA kan övervaka riksdagens e-post”.

• https://www.svt.se/nyheter/inrikes/usa-kan-overvaka-riksdagens-epost
• https://nyadagbladet.se/it-overvakning/usa-kan-lasa-riksdagens-e-post/
• + många fler såsom DN, SvD, Aftonbladet, Ny Teknik, m.fl.

 

Artikeln kommenterades så här av Anne-Marie Eklund-Löwinder, säkerhetschef på stiftelsen för internetinfrastruktur, Punkt SE.

 

”– En konsekvens av att e-postservrar är placerade utanför Sverige är givetvis att e-postkommunikationen passerar ett främmande land på sin väg till mottagaren. Med tanke på att kommunikationen ofta också är oskyddad innebär det en onödig risk för exponering av känslig information.”

 

Strax innan hade jag som deltagare i en stor IT-säkerhetskonferans anordnad av MSB (med inbjudan av Richard Oelhme) med Rikspolisen, Säkerhetspolisen, MUST, FRA med flera kontaktat Fredrik Wallin, talesperson för Försvarets radioanstalt (FRA) som beklagade att FRA var förhindrad att agera eftersom man aktar sig för att utan uppdrag granska de folkvaldas verksamhet i Riksdagen. Se särskilt denna artikel:

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/svensk-e-post-kan-avlyssnas-av-usa. Richard Oehmes debattartikel i Ny Teknik 2017 är mer aktuell idag än för 10 år sedan:

https://www.nyteknik.se/debatt/det-kravs-krafttag-for-att-starka-cybersakerheten-i-samhallet/112969

 

Året efter hade Techworld ny uppföljande artikel och var mycket upprörda över att inte deras avslöjande tagits på större allvar. Den redaktör jag hade kontakt med skrev så här i ett mail till mig den 12 september 2014 (jag har anpassat formatet men texten är original):

 

När ingenting händer ...

Ibland funderar jag på vad vi skulle behöva göra för att alla i samhället ska förstå vikten av it-säkerhet. Det verkar inte spela någon roll vad som inträffar, hur många gånger det inträffar eller vilka som drabbas. It-säkerhet, och i många fall it i allmänhet, hamnar i skuggan av andra diskussioner som anses viktigare (och enklare) att driva. Hur många gånger har du hört någon prata om it-frågor i den pågående valkampanjen? Nej, tänkte väl det.

 

Idag publicerade vi en uppföljning på förra årets avslöjande om riksdagspartiernas e-postservrar på utländsk mark. Bara någon timme senare uppger en grupp hackare att de tagit sig in i samtliga partiers system och kommit åt intern information.

 

Redan vid förra årets artikel blev frågan väldigt uppmärksamma, och man såg allvarligt på riskerna. I en dag eller två. Efter det har ett år fyllt av övervakningsskandaler och säkerhetsincidenter och sårbara system gått. Har någon lärt sig läxan? Börjat överväga alternativ? Jag kan inte annat än konstatera att de inte ens verkar bry sig. Jag menar, hur svårt är det egentligen att ställa krav på (eller åtminstone sträva efter) att intern e-post inte ska passera Sveriges gränser? It-säkerhet måste bli mer central i alla organisationer, och den måste få kosta resurser, tid och pengar. Det kommer vi alla att tjäna på i framtiden.

 

Daniel Åhlin

Nyhetsredaktör, TechWorld

daniel.ahlin@idg.se

 

Tyvärr är inte de tre artiklar som blev följden av mitt tips längre tillgängliga:

130814 Riksdagens e-post övervakas (kl 0600) - TechWorld

140912 Politikers e-post fortfarande osäker (kl 0600) - TechWorld

140912 Alla riksdagspartier hackade (kl 1018) - TechWorld

Efter det har samma sak inträffat i olika former på många håll, och 4 år senare hände följande i Storbritannien, men även den sidan är borttagen:

170626 Brittiska politiker utsatta för cyberattack - det här vet vi hittills

 

Men en sida som fortfarande går att läsa bör vara en lärdom och påminnelse om myndigheternas hämnings- och aningslösa digitalisering är denna: 170717 SVT Nyheter – Han försökte stoppa Transportstyrelsens IT-läcka (https://www.svt.se/nyheter/inrikes/han-forsokte-stoppa-transportstyrelsens-it-lacka)

Där omvittnas hur David Heed som ansvarig för delar av Transportstyrelsen IT-säkerhet redan hösten 2015 försökt stoppa IT-skandalen. Det jag anar försiggår hos Pensionsmyndigheten är en skandal på liknande sätt och med samma dignitet. Och likt en brottsling som riskerar ertappas begår PM nya brott och oegentligheter i sina försök att undkomma avslöjande. Myndighetsbeslutet om att inte längre godkänna personlig kod för identifiering i kontakt med myndigheten uppfattar jag som dels ett försök att tvinga (utpressa) pensionärerna till att enbart kommunicera via (integritetshotande) digital teknik, dels att tvinga pensionärerna att teckna avtal med den privata bankkartellen om mobilt bankID.

 

2.4 Tvånget att enbart använda digital kommunikation

 Till denna anmälan bifogar jag min ursprungliga överklagan av PM-beslutet till Förvaltningsrätten. Där jag i kapitel 3 ’PM:s digitalisering har kritiserats av ISF’ hänvisar till två kritiska rapporter från PM:s tillsynsmyndighet Inspektionen för socialförsäkringen (ISF); ISF RAPPORT 2020:8 – och ISF RAPPORT 2026:1. Jag upprepar här utdrag från de citat jag tog upp:

 

”Pensionssparare som inte använder e‑legitimation har också svårt att få en överblick över sin framtida pension och planera för sin pensionering. Det beror på att prognostjänsten Min Pension kräver inloggning med e-legitimation. Det finns en risk att dessa personer gör mindre medvetna val inför sin pensionering.

Frågan om digitaliseringens konsekvenser berör inte bara Pensionsmyndigheten utan alla myndigheter som digitaliserar. Myndigheternas digitalisering skapar nya möjligheter och är ofta positiv för kontakten med medborgarna. Men både myndigheterna och regeringen behöver i sin styrning ta ansvar för att ingen lämnas utanför.”


”Osäkerheter kring rättsläget och svårigheter att säkerställa centrala förvaltningsrättsliga principer, såsom legalitet och objektivitet, påverkar myndigheternas möjligheter att använda AI i handläggningen.”


”ISF bedömer därför att det finns en risk för glapp mellan regeringens för­väntningar på ökad automatisering och myndigheternas faktiska förutsättningar.”

 

Dessutom förutsätter användning av digital kommunikation mängder av saker som kan vara svåra, dyra eller rent av olämpliga för många enskilda i allmänhet och pensionärer i synnerhet:

 

• Sådan betalningsförmåga att man förmår köpa internet och kommunikationstjänster.
• Betydande kunskaper i IT-teknik och handhavande.
• Betydande kunskaper om IT-säkerhet.
• Avtal om Internettillgång.
• Avtal med datorleverantörer om tillgång till deras operativsystem (t.ex. Apple)
• och mängder av liknande krav och förutsättningar.

 

2.5 Rätten att inte påtvingas privat tredjepartsberoende – RF 8:2

 

Mina många synnerligen allvarliga erfarenheter av brottsliga banker har lett till att jag hävdar min rätt att ha egen kontroll över min integritet, min privatekonomi och över mina likvida medel. Dessvärre innebär statens oförmåga att försvara sin egen grundlagsskyddade statsvaluta som lagligt betalningsmedel enligt 4 kap. 12 § Lag (2022:1568) om Sveriges Riksbank att jag även ’utpressas’ att ge upp min grundlagsskyddade rätt enligt RF 8:2 punkt 2 att hävda privatlivets helgd och min rätt att ha egen kontroll över min privatekonomi.

 

Denna rätt till privatlivets helgd utgör även skydd mot krav från staten och dess myndigheter att påtvingas avtal med privata företag. I de fall företag anförtrotts att tillhandahålla samhällskritiska tjänster inom t.ex. kommunikation (t.ex. post, telefon, tåg) eller inom betalningsinfrastrukturen (t.ex. tillgång till landets lagliga betalningsmedel och tillgång till betalningssystemet) förutsätter det att staten tecknar avtal om sådana tjänster. Staten äger inte rätt att överlåta sådant som tillhör medborgarnas rättigheter till enskilda att teckna avtal om. Ett sådant agerande vore att förvandla Sverige till det Ferdinand Lassalle beskrev som en nattväktarstat. Några sådan beslut har inte fattats av våra folkvalda i Riksdagen.

  

2.6 Digitaliseringstvånget styrs av Regeringen

 

Den 13 maj 2026 fattade digitaliseringsminister Erik Slottner beslut om medge ytterligare försämring av den svenska postdistribueringen från minimikravet som redan försämrats från en till två dagar till nu tre dagar. Detta trots mängder av protester redan förra gången:

 

I slutbetänkandet av Parlamentariska landsbygdskommittén den 4 januari 2017, SOU 2017:1 För Sveriges landsbygder – en sammanhållen politik för arbete, hållbar tillväxt och välfärd, framhålls på sidan 12 med min framhävning med fet stil:

 

”Medborgarna i vårt land ingår i olika typer av sociala och ekonomiska sammanhang. Många av dessa har de anslutit sig till frivilligt; det vi kallar det civila samhället. Andra sammanhang skapas genom att medborgarskapet innebär skyldigheter och rättigheter i förhållande till samhällets institutioner. Enligt vår mening är emellertid ett medborgarskap inte bara en formalitet, det är också ett uttryck för ett samhällskontrakt mellan medborgarna och det allmänna i form av stat, landsting och kommuner. Om det blir ett allt för stort gap mellan de förväntade rättigheterna och den faktiska verkligheten finns det en risk för att detta samhällskontrakt kommer att lösas upp. Detta kan få långtgående konsekvenser för förtroendet för samhället och demokratin.”

 

I ett särskilt kapitel, 6.2.2 Den samhällsomfattande posttjänsten i landsbygderna, föreslog landsbygdskommittén på sidan 152, med min fetmarkering, att:

 

”Regeringen avvisar i beredningen av 2015 års postlagsutrednings betänkanden de förslag som innebär en försämring av postservicen i landsbygderna.”

 

Landsbygdskommittén kommenterade förslaget i Postlagsutredningens delbetänkande om försämring av dåvarande kravet på övernattsbefordran i den samhällsomfattande posttjänsten skulle ersättas med en tvådagars bastjänst för brevbefordran, där minst 95 procent av breven ska ha delats ut senast den andra arbetsdagen räknat från inlämningsdagen. Dessutom med försämrat pristak för övernattsbefordran från 500 gram till 250 gram. På sidan 154 skrev Landsbygdskommittén:

 

”Kommittén anser att regeringen i sin beredning av Postlagsutredningens förslag bör avvisa de förslag som innebär försämringar av posttjänsterna i Sveriges landsbygder. Postlagsutredningens egna kartläggningar av posttjänsternas betydelse för landsbygderna kan då utgöra en lämplig utgångspunkt.”

 

På sidan 66 i Näringsdepartementets sammanställning över remissyttranden den 15 mars 2017 framgick att Landsbygdskommitténs avvisande av försämring av postservicen hade stöd av de flesta av de remissinstanser som yttrat sig och att det huvudsakliga argumentet var oro ”för att postservicen på landsbygden ska försämras om postlagsutredningens förslag genomförs”.

 

Detta regeringsbeslut ämnar jag först och inom 3 månader underkasta rättsprövning hos Högsta förvaltningsdomstolen enligt Lag (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut.

 

Den 18 maj 2026 publicerade Regeringen, Ett år med digitaliseringsstrategin – från strategi till resultat, där man bl.a. skrev följande, med min understrykning:

 

”Det handlar exempelvis om effektivare processer, ökad tillgänglighet och högre kvalitet i offentliga tjänster.”

 

”Det är de praktiska förändringarna som bidrar till ökad effektivitet, stärkt konkurrenskraft och bättre service till medborgare och företag som är avgörande, säger civilminister Erik Slottner.”

 

• Att icke digitala pensionärer förvägras dialog med PM … ,
• att medborgare med egen kontroll över sin privatekonomi förvägras betala skatt … ,
• att medborgare förvägras att skaffa ID-kort av folkbokföringsmyndigheten SkV … ,
• att medborgarnas tillgång till effektiva postdistributioner … ,

 … är varken ökad tillgänglighet eller bättre service till medborgarna!

 

För att inte tala om hur enskildas rättssäkerhet äventyras av hur den den gravt digitaliseringsskadade och dysfunktionella Pensionsmyndigheten tillåtits överlämna myndighetsutövning till datoralgoritmer som PM helt tappat kontrollen över.

 

De som inte är själlösa robotar, och som runda människor inte passar in i de fyrkantiga hål härskargruppen upphöjt till likriktande norm, behandlas ungefär som i fabeln om grodan. Skulle den släppas i hett vatten hoppar den ur, men om temperaturen sakta och kontinuerligt höjs från det normala anpassar den sig till döds. I mitt fall beskriver jag det snarare som att ’strypsnaran’ digitaliseringen sakta kväver mig till döds.

 

Enskilda medborgare ska genom digital omställning tvingas ge upp sin självständighet ungefär som medlemmar i en religiös sekt och låta sig fråntas grundläggande och grundlagsskyddade rättigheter till egen kontroll över sina liv, till förmån för Regeringens fanatiska likriktning.

 

När Regeringen och dess myndigheter, såsom PM och SkV, systematiskt agerar på det sättet, för det tankarna till såväl Nürnberglagarna i 1930-talets Tyskland som det Statens institut för Rasbiologi som funnits i Sverige under min levnad. Vid inrättandet framställdes Sverige som ”den första kulturstat i världen” som inrättat ett rasbiologiskt institut. Det vi nu ser är en lika fanatisk iver att göra Sverige till ”den första kulturstat i världen” som helt digitaliserats.

 

 

2.7 Tvånget att enbart använda digital identifiering

 

Utan möjlighet att föra dialog med PM om beslut mm som fattats av PM med PM:s kundtjänst återstår endast att skicka postbrev eller genom SSC. Ett enkelt dialogutbyte per brev tar numera en vecka och dialog via SSC som ombud förutsätter att man kan legitimera sig. Utan fysiskt ID-kort som jag förvägrats av SkV har Regeringen och dess myndigheter sakta men säkert tvingat in hela befolkningen i den digitala fållan. Inte till en digitalisering underställd och kontrollerad av den svenska staten utan en synnerligen integritetshotande teknologi som i praktiken kontrolleras av USA:s ’intelligens community’ (NSA, CIA, etc).

 

Man bör jämföra med hur civiliserade samhällen låtit sig korrumperas av såväl ideologier som religioner med fascistsamhällen i Italien och Tyskland och mullornas Iran som historiskt färska exempel. Det vi utsätts för kan liknas vid en ny statsreligion där portalparagrafen lyder: ”Du ska inga andra gudar ha jämte AI”. Jag som vuxit upp under Knutbyliknande former (med tungomålstalande församlingsmedlemmar i vardagsrummet), och med goda dator och IT-kunskaper, väl medveten om andra världskrigets fasor, blir vettskrämd av en sådan utveckling. Som övertygad ateist har jag ingen annan ”högre makt” att vända mig till än riksdagens ombudsman och med ett av de vackraste orden i svenska språket – ”besinning” – vädjar till JO att, som talesättet säger, ”sätta ner foten”. forsättning i nästa spalt